Pesach
Se! Guds Lamm!
Denna månad skall vara den främsta hos er. Den skall hos er vara den första
av årets månader. Säg till hela Israels menighet: På tionde dagen i denna månad
skall varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm. Men
om hushållet är för litet för ett lamm, skall familjefadern och hans närmaste
granne ta ett lamm tillsammans efter antalet personer. För varje lamm skall ni
beräkna ett visst antal, efter vad var och en äter. Ett felfritt, årsgammalt
lamm av hankön skall ni välja ut och ta det antingen från fåren eller getterna.
Ni skall förvara det till den fjortonde dagen i denna månad. Då skall hela
Israels församlade menighet slakta det i skymningen. Och man skall ta av blodet
och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter
det. Köttet skall ätas samma natt. Det skall vara stekt över eld och ätas
tillsammans med osyrat bröd och bittra örter. Ni skall inte äta något av det
rått eller kokt i vatten, utan det skall vara stekt över eld med huvud, fötter
och innanmäte. Ni skall inte lämna kvar något av köttet till morgonen. Om något
av det skulle bli över till morgonen, skall ni bränna upp det i eld. På detta
sätt skall det ätas: Ni skall ha kläderna uppfästa med bältet kring höfterna och
ha skor på fötterna och stav i handen. Och ni skall äta det snabbt. Detta är
HERRENS påsk. Den natten skall jag gå fram genom Egyptens land och slå allt
förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och över Egyptens alla gudar
skall jag hålla dom. Jag är HERREN. Blodet skall för er vara ett tecken på de
hus där ni är, ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er. Ingen straffdom
skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land. Denna dag skall ni ha
till minnesdag och fira den som en HERRENS högtid. Som en evig stadga skall ni
fira den från släkte till släkte.
2 Mosebok 12:2-14
Vår 'familjefar' ... Vår egen Far i himmelen ...
Utvalde sitt Lamm ...
för sin stora familj ..
...lät honom på tionde dagen i månaden rida in i staden ...
'förvarade' honom till fjortonde dagen ...
och 'i skymingen' på fjortonde dagen lät vår Fader ... hela den församlade församlingen ... slakta sitt Lamm.
Guds Lamm.
och Faderns utvalda Lamm ... Guds Lamm ... gav upp andan.
Lammets blod ...
Guds Lamms dyra förbundsblod ... stryks än idag på många dörrposter ... i många människors hjärtan.
Oh Tack min Fader för ditt Lamm!
Oh Tack dyra Lamm att du tog min plats ...
... jag vet det väl ...
Oh, det dyra Yeshua blod
Oh, det dyra Yeshua blod
Oh, det dyra Yeshua blod
som tvår mig vit som snö
Jag önskar dig ... med hela hjärtat fullt av LOV o PRIS till
HERREN JHVH och hans PESACH-LAMM, Yeshua:
CHAG SAMEACH PESACH !
B'Shem Yeshua HaMashiach
Pesach
HERRENS Pesach
I första månaden,
vid aftontiden på fjortonde dagen i månaden,
är HERRENS påsk.
3 Mosebok 23:5
"Denna månad (Aviv) skall vara den främsta hos er. Den skall hos er vara den första av årets månader ....
Ett felfritt, årsgammalt lamm av hankön skall ni välja ut ....
Ni skall förvara det till den fjortonde dagen i denna månad.
Denna dag skall ni ha till minnesdag och fira den som en HERRENS högtid.
Som en evig stadga skall ni fira den från släkte till släkte.
...utvalda meningar från 2 Mos12
I första månaden, (Aviv) vid aftontiden på fjortonde dagen i månaden, är HERRENS påsk (Pesach).
3Mos 23:5
... Klarare instruktioner än så kan det knappast bli ...
Satt här i 'godan ro' och grunnade... snart är det älskade Pesach och Uppståndelse igen...
Va' härligt det ska bli att träffa syskonen på HERRENs Högtider ...
Längtar så ...
Men när är det då HERRENs Pesach ... Egentligen?
Från Ordet är det ju tydligt; den 14 dagen i första månaden... det ser vi ju.
Men Tideräkningar o kalendrar tycks inte stämma överens med 'det mindre ljuset' månen ...
Har förstått att i USA tex. år det 'stort bråk' i messianska rörelsen om hur man ska avgöra när/om det är nymåne...
Den ena eller andra dagen ... två olika läger !!
.... o så börjar splittringen o 'tjafset' igen över ännu en fråga ...
Tänker så här...
...det står ingenstans att vi ska avgöra vilken dag.. det är ny måne.
Vi borde kanske ägna oss åt att vara vaksamma i stället ...
Ödmjukt se upp ... som Abraham gjorde ...
Vi får nog aldrig vetskap om vilket sätt som är rätt att 'döma' i den saken ... tror jag ...
... inte förrän Messias kommer åter och allt blir upprättat ...
Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall
alla människor komma och tillbe inför mig, säger HERREN.
Jes 66:23
Men om vi väntar, ödmjukt ... vid nymånadstid ... så ser vi ju när månskäran syns, vilket datum det är.
Då - syns det klart o tydligt vilken dag det är ... man lär sig rätt snabbt att urskilja 'mån-datumet'.
.... och framför allt den 15:onde, när månen är 'full' och har skarpa kanter runt om ....
Ingen kalender i världen kan mixtra med den kunskapen ...
Vet du va?
Du kan lita på månen!
Men inte på kalendrar ... tyvärr!
Det är samma måne som Mose och Israels barn tittade på ...
Israels barn lät 'det mindre ljuset' månen, avgöra när det var HERRENs Högtider...
Att vi får öva i att vara vaksamma ...under de två dygn som kanske ... nymånen syns ...
det är nyttig övning i ödmjukhet ...
Ett par dagar ... o sen vet du!
Passa på att 'SCHAMA' ... Lyssna lite, till vad HERRENS ande säger till
sin 'qahal' församling, i dessa dagar.
... Tänker att det är en signal i år till den lilla hjorden, att komma ännu närmre...
Vaksamt, lyssnade och vandrande ...
... för att vara ett väl berett folk
Det är förstås ett stort steg att ta ...
och lite skrämmande att inte längre luta sig mot några människouträkningar och traditioner ...
Men nu har jag bestämt mig i alla fall.
Månen - tecknet som HERREN satt i skyn - får bestämma.
Vem vet ... snart kanske vi inte har tillgång till kalendrar o datorer
Men MÅNEN har vi!
Lär dig vad den säger ...
Gör så som Abraham gjorde, ... och Mose, och Yeshua gjorde ...
Om vi lär oss månens 'ord utan tal' ...
kommer vi med säkerhet inte att missa något ... Till exempel; den STORA och VIKTIGA Dagen.
Den ena dagen talar om det för den andra, den ena natten kungör det för den andra,
utan tal och utan ord, deras röst hörs inte.
De når ut över hela jorden, deras ord når till världens ände.
...ur Psalm 19
Gud sade:
"Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!"
De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, (Högtider) dagar och år,
1Mosebok 1:14
Här kan DU börja öva ...
Detta är en 'månkalender' ...
Gå gärna till Hemsidan och titta,
...där ser du ...med bra skärpa...
(adressen under bilden)
Vilket datum anser du, enligt HERRENS Ord,
... är den 14 dagen i den första månaden?
Lätt som en plätt ... eller hur!
http://www.moonconnection.com/moon_phases_calendar.phtml
Jag önskar dig ... med hela hjärtat fullt av LOV o PRIS till HERREN JHVH och hans PESACH-LAMM, Yeshua:
CHAG SAMEACH PESACH !
B'Shem Yeshua HaMashiach
En Pesach-betraktelse av Linnéa Sundvall, Föreningen Shabbat Shalom -
Var går vägen?
Ute lyser snön vit och termometern talar om kyla. Det är bara almanackan som vittnar om att en vår är i sikte inom en inte alltför avlägsen framtid. Nej förresten, jag hörde faktiskt en modig liten talgoxe kvittra på en ny melodi häromdagen mitt i snötjockan – en vårmelodi.
Telefonen ringde. Vår dotter Maria började berättade om en alldeles sann historia. Hon hade varit ute och glatt sig över att det satts upp snöpinnar som markerade vägen över gärdena där de bor. En granne började berätta, att för några år sedan så var det en kvinna där som ganska nyligen hade tagit körkort. Det var vinter och yrsnön formade både fälten och vägen till helvita, släta vidder. Inga snöpinnar var uppsatta och mödosamt surrade hon fram i bilen mitt i allt det vita. Vägen kändes dock stadig under de tre-vande däcken, så hon var vid gott mod. Träd, stängsel och gärdes-gårdar inbäddade i det vita såg både bekanta och obekanta ut. Visst var det väl här vägen gick? Sakta och försiktigt gick färden framåt med det nya körkortet uppmuntrande i handväskan.
Plötsligt syns en stor bil i god fart närma sig bakifrån. Utan att sakta in kör den stadigt förbi och försvinner i ett snömoln lite längre fram. Kvinnan med det nya körkortet stannar förskräckt sin bil. Hon måste ha kört av vägen! Jovisst, hon kände det nu. Här var omöjligt att fortsätta färden. Resolut klev hon ur bilen och började pulsa genom snön för att skaffa hjälp.
Så småningom kommer hon tillbaka med folk som skulle bärga hennes bil... Men den stod på vägen! Mitt på vägen! Hur kunde detta vara möjligt? Hon hade ju tydligt sett den andra bilen i god fart susa förbi några meter längre bort.
Senare visade det sig att det var en granne som kört förbi henne. Grannen hade god lokalkännedom och visste att det just där fanns en slät åker som nu låg frusen under snön. Han hade tagit sats och i god fart susat förbi sin granne som faktiskt stadigt hållit sig på vägen hela tiden med sitt nya körkort i handväskan. Mitt i all snöröken hade den förbikörande grannen inte ens märkt att bilen på vägen stannat och att föraren klivit ur och börjat sin mödosamma promenad genom yrsnön för att hämta hjälp.
Mina minnen letar sig bakåt i tiden. Går till bokhyllan och plockar fram den bibel jag använde för så där en 25-30 år sedan. Anteckningar, understrykningar och små märkeslappar vittnar om ett intensivt sökande. Det var den bibel jag använde, när Guds Ande sakta började visa Jan-Olof och mig fram till en messiansk tro, en tro som vi då trodde att vi var ensamma om i hela världen. Det var en märklig tid. Underbar och samtidigt svår. Det var helt underbart att leta sig allt djupare in i Guds ord och hitta skatter som vi aldrig tidigare anat fanns där, men hur kunde det komma sig att inga andra såg det vi såg? Först långt senare upptäckte vi att vi inte alls var ensamma, utan att andra lagt märke till exakt samma texter som vi ”upptäckt”. I början tog vi dock för givet att vi måste ha tagit fel på något sätt, men vi kunde ändå inte gå emot det som vi tyckte oss se så tydligt i Guds ord. Minns hur jag ofta frågade Gud: ”Ska vi tro på Dig eller på vår omgivning som är så angelägen om att få oss upp på den i deras ögon rätta vägen? Har de rätt, eller...? Varför kan vi inte se det som de andra?” Problemet var bara att alla ”de andra” hade så olika uppfattningar.
Slår upp en sliten sida i den gamla bibeln. Det är i Josuas bok och berättelsen där skildrar hur Israels folk till slut för första gången sätter sina fötter på Löfteslandets mark efter den långa träldomstiden i Egypten och efter den långa ökenvandringen. De är på väg över floden Jordan. De första som skulle bryta upp och börja gå var de levitiska prästerna som bar på Herrens förbundsark. Detta var signalen för folket att också bryta upp och följa efter. De var emellertid tvungna att hålla ett avstånd på omkring 2 000 alnar (cirka 1 km), ”... men låt det vara ett avstånd på omkring tvåtusen alnar mellan den och er. Närmare bör ni inte komma den, för att ni skall veta vilken väg ni skall gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut.” (Jos 3:4) Nyckelorden i texten är understrukna med en blå kulspetspenna. Ni måste veta vilken väg... ni har aldrig gått den här vägen förut! Guds Ande tycktes aldrig vilja låta mig släppa de här orden. De var uttalade i ett helt annat sammanhang än mitt. Ändå upplevde jag att något där var riktat just till mig. Vi skulle följa de levitiska prästerna som bar Herrens förbundsark över Jor-dan och in i Löfteslandet, men vi skulle inte gå för nära eftersom vägen vi nu slagit in på var helt ny för oss. ”Och Josua sade till folket: ’Helga er, för i morgon skall HERREN göra under bland er.’ Därefter sade Josua till prästerna: ’Tag förbundsarken och gå fram-för folket.’ Då tog de förbundsarken och gick framför folket.” (Jos 3:5)
De blå understrykningarna lyfter ut orden. Helga er, för i mor-gon ska Herren göra under. Minnena är glasklara. Upplevelsen var genuin. Texten handlade om en helt annan tid, men ändå var detta himlens budskap till mig. I morgon skulle Herren göra under! Och jag följde Herrens förbundsark genom hela Bibeln och där i slutet innan vi går över floden och in i Löfteslandet öppnar Herren Guds tempel och där står hans förbundsark synlig. ”Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar, dån och åska, jordbävning och stora hagel.” (Upp 11:19) Pingsten på Sinai och den i Apostlagärningarna finner sitt sammanhang. Vi är inte framme än. Men vandringen är mer bekant nu. Jag följer förbundsarken, men kanske lite närmare nu. Och där står vittnesbördets tabernakel. ”Därefter såg jag att templet i himlen, vittnesbördets tabernakel, öppnades. Och de sju änglarna med de sju plågorna kom ut ur templet. De var klädda i rena, skinande linnekläder och var omgjordade med bälten av guld kring bröstet. Och ett av de fyra väsendena gav de sju änglarna sju skålar av guld, fyllda av Guds vrede – han som lever i evigheternas evigheter. Och templet fylldes med rök från Guds härlighet och makt, och ingen kunde komma in i templet, förrän de sju plågorna från de sju änglarna hade nått sitt slut.” (Upp 15:5-8)
Nej, vi är inte framme än. Ännu befinner vi oss före Yeshuas återkomst. I tiden här och nu! Många har samlats under vägen och följer förbundsarken och lever i lydnad för Guds bud och håller kärleksfullt fast vid Yeshuas vittnesbörd och draken vredgas. ”I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu [Yeshuas] vittnesbörd. Och draken stod på sanden vid havet.” (Upp 12:17, 18) Mitt i en tid då tre änglar varslar jordens invånare, alla länder, stammar, språk och folk, om den kommande domen, då uppmanas till uthållighet hos de heliga, det vill säga, de som bevarar Guds bud och tron på Yeshua. ”I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus [Ye-shua].” (Upp 14:12)
Understrykningarna i min gamla bibelbok är så fyllda av för-väntan och Herren har i sanning gjort stora under. I dag vet vi att vi är många. Den messianska väckelsen bryter fram som en vårflod runt hela vår jord och skaran som följer förbundsarken på lite avstånd bara växer och växer. Det är ett stort under, men vi får inte glömma att vägen vi vandrar är en väg som ingen vandrat på förut. Vi har aldrig haft tidernas ände så nära inpå som nu. Ingen gene-ration har tidigare stått så nära ögonblicket när vi ska få gå in i Löfteslandet, Guds rike. Vi är inte framme än, men vi närmar oss hastigt den dagen. Och uppmaningen till oss är att vara uthålliga och hålla fast vid och bevara Guds bud och ”Yeshuas tro” som vissa översättningar uttrycker det.
Att bevara och hålla Guds bud och att bevara Yeshuas tro och naturligtvis också tron på honom är viktigt. Vi är alla mer eller mindre nya i de här sammanhangen. Rösterna som kallar från olika håll kan vara svåra att skilja från varandra. Guds fiende är flitigt sysselsatt med att fördunkla vår vandring och sprida dimridåer över sådant han inte vill att vi ska se. Guds egendomsfolk innehar en nyckelroll i Guds frälsningsplan och de har så mycket att lära oss genom all den kunskap de samlat på sig ända sedan den dag då Gud slöt förbund med dem på Sinai berg. Vi gör väl i att ödmjukt studera deras skrifter för att på så sätt få både vägledning här och nu, men kanske framför allt för att lära känna den miljö i vilken Bibeln skrevs, så att vi kan förstå vad den verkligen säger. Vi bör också minnas historien och inse att allt som Israels folk fått gå igenom inte är något som vi bara kan glömma. Vår ödmjukhet får dock inte göra så att vi förväxlar rabbinernas auktoritet med Guds. Bara för att Israels folk utsatts för de fruktansvärdaste grymheter och orättvisor som världen skådat, så innebär inte det att de är ofelbara i sina handlingar och uppfattningar. Röster höjs att vi inte får ifrågasätta deras tolkningar av Guds ord, men Torahn lär oss att vi inte får ta ställning för någon, varken beroende på att han är fattig eller att han har makt. ”Du skall inte hålla med någon för att han är fattig och du skall inte vara partisk för den som har makt.” (3 Mos 19:15)
På vår nyfunna väg har vi kommit att inse mer av storheten i att vi genom Yeshua blivit inadopterade i Abrahams familj. Vi har blivit inympade i det äkta olivträdet för att nu använda ett par av Bibelns metaforer för att beskriva den fantastiska ställning vi fått. ”Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var hedningar och kalla-des oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskä-relse som utförs på kroppen med människohand. Ni var på den tiden utan Kristus [Messias], utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. Men nu har ni, som är i Kristus Jesus [Messias Yeshua] och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi [Messias] blod... Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeter-nas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus [Messias Yeshua] själv. Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.” (Ef 2:11-22) Genom Yeshua Messias har vi kommit nära och fått del i förbunden med deras löfte. Vi har brutit upp och vi följer efter de levitiska prästerna där de bär Herrens förbundsark över floden mot Löfteslandet. Vi är inte läng-re gäster och främlingar. Vi är medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. En hemlighet har avslöjats för människor. ”Den innebär att hedningarna i Kristus Jesus [Messias Yeshua] och genom hans evangelium är våra [judafolkets] med-arvingar och tillhör samma kropp som vi och har del i samma löfte.” (Ef 3:6)
Vi är medarvingar. Vi är Abrahams barn genom tron. Detta gör oss även medansvariga. Det finns mycket i dagens judendom som är av relativt sent datum. I tider av skiftande omständigheter, ofta präglade av svåra trångmål där det överskuggande målet varit att hålla fast vid Torahn, har en kultur vuxit fram som vi lätt förväxlar med den som exempelvis rådde på Bibelns tid. Olika kulturer runtomkring har också varit med och påverkat. Därför skiljer sig judendomens uttryck åt en del beroende på den miljö där den formats. Vad som är nytt och vad som är gammalt och vad som kommer helt utifrån är ofta oklart.
På Yeshuas tid liksom tidigare bestämdes nymånadsdagen av när den första lilla skäran av nymånen blev synlig. När överste-prästen stod där och såg tecknet i skyn gav han tecken åt alla runt omkring och en eld tändes som sågs av andra som stod långt därifrån på höga kullar och som i sin tur tände nya eldar som sågs av andra längre bort och så vidare. På en kort stund visste sedan alla många mil från Jerusalem att nu var nymånadsdagen inne.
Redan i Bibelns första kapitel får vi veta att Gud skapade solen och månen till tecken som skulle utmärka när Herrens högtider inträffade. Uttrycket ”särskilda tider” i 1 Mos 1:14 är översatt från samma hebreiska ord som beskriver de särskilda tider som i 3 Mos 23 översatts med ordet ”högtider”, ”HERRENS högtider”. Som inympade i förbundet och som Abrahams barn enligt löftet har vi börjat glänta på dörren till alla de välsignelser som Herren har i beredskap åt oss i sina högtider. Vi har börjat upptäcka hur noga Herren är med tiden och att han möter oss på ett alldeles speciellt sätt under sina högtider, varav sabbaten är den första och i särklass oftast återkommande. Varje vecka får vi åtnjuta detta unika guds-möte. Vi har läst historien och en fruktansvärd historia har rullats upp för oss. Men vi lägger bakom oss vad vi gått miste om tidigare och sträcker oss i tacksam glädje mot det som nu uppenbarats för oss. Vi har sett hur vi blivit bestulna på sabbatsfirandet i så många år, men nu är återupprättelsens tid och vi har fått tillbaka en del av det som stulits från oss. Med oöverträffad glädje förenas vi i sab-batsfirandet med Guds egendomsfolk inför Herrens ansikte från solens nedgång på fredagskvällen till solnedgången på lördags-kvällen.
När vi kommer till nymånadsdagen varifrån datumen räknas till de övriga av Herrens högtider, vars tidpunkter är lika exakta som sabbatens, har dock något tragiskt inträffat. Israels fiender var medvetna om välsignelserna i att fira Herrens högtider på rätt tid. De ville Israel illa och de fruktade för den styrka Israel fick genom sin Guds närvaro på hans högtider. De började tända falska eldar där på kullarna i Israel och åstadkom på så sätt stor förvirring kring när nymånadsdagen inleddes. Dessutom hade många av Israels barn spritts ut i förskingringen och man insåg behovet av att skapa en almanacka som gjorde att alla firade högtiderna på de av Herren bestämda tiderna. Tanken var god och kanske fungerade denna almanacka i början, jag vet inte, men jag vet att i dag stämmer inte den hebreiska almanackan med nymånen.
Kyrkan valde att fira söndag i stället för sabbat på den dag när Yeshua firade sabbat. Judendomen i dag har valt att fira Herrens högtider på tider som inte stämmer med när Yeshua firade dessa högtider. Vi kör försiktigt över det vita landskapet. Vi kör på en väg som vi inte kört på förut. Vårt körkort är nytt och vi håller utkik efter referenspunkter för att förvissa oss om att vi är på vägen. Marken är stelfrusen av snart tvåtusen år av ständig iskyla. Plötsligt blir vi omkörda i hög fart av dem som blivit hemmastadda i den frusna terrängen. Vi tror att det är de som vet var vägen går och de försvinner i ett snömoln framför oss. Förskräckta stannar vi vår bil och stiger ur för att gå långa vägar i kylan och snöyran för att skaffa hjälp att bärga vår bil. Vi tror att vi kört av vägen, men när hjälpen kommer fram visar det sig kanske att vi faktiskt står mitt på vägen. Den hebreiska almanackan kör på för länge sedan djupfryst mark och hjulspåren i snön är djupa.
Eftersom vi nu närmar oss påsken, där vi har två extra sabbats-dagar som Herren sagt att vi ska fira ”på den bestämda tiden i månaden Aviv” (2 Mos 23:15), så är det hög tid att ta reda på när nymånadsdagen verkligen inträffar i år för att kunna möta Herren på den bestämda tiden när han står och väntar på oss! Läser i den hebreiska almanackan att den första nisan i år inträffar den 12 mars. Vägen är igenyrd av tidsåldrarnas yrsnö. Var går staketen? Var finns de bekanta träden? Var är vi? Om den 12 mars verkligen är nymånadsdag ska nymånen vara synlig på kvällen den 11 mars.
Vi lever i upprättelsens tid. I dag kan man för en överkomlig summa skaffa ett astronomiskt program till sin dator, där man lätt kan se att det är helt omöjligt att se någon nymåne på kvällen den 11 mars. Är man rädd för det tekniska kan man i stället gå in på karaiternas hemsida och kolla deras uppgifter angående nymånen, eller be någon vän med dator och Internet om hjälp. Karaiterna är en gren inom judendomen som inte känner sig tvingade att följa de rabbinska föreskrifterna och därför är de mycket noga med att fira Herrens högtider på den tid som Bibeln anger. I just detta sam-manhang är de mycket angelägna att bevara den tro som rådde på Yeshuas tid. Något som vi också enligt Uppenbarelsebokens ord bör göra. Det är även mycket tveksamt om det verkligen går att se nymånen på kvällen den 12 mars. Solen och månen går då ned ungefär samtidigt och man kan inte se en nymåne som är upplyst mindre än 1% om man samtidigt är tvungen att se rakt in i ljuset från den sjunkande solen. Tecknet i skyn som ska utmärka Herrens högtider blir alltså troligen inte synligt i år förrän på kvällen den 13 mars. Därför, så långt vi kan se och förstå, så skulle Yeshua inte ha firat nymånadsdag (1 nisan) förrän den 14 mars (under samma astronomiska omständigheter som vi har i år). Detta innebär att hela påsken enligt det bibliska sättet att bestämma almanackan infaller hela två dagar senare än vad den hebreiska almanackan anger! Falska eldar lyser i mörkret på kullarna.
Vi följer de levitiska prästerna på avstånd. Vi går försiktigt eftersom vi aldrig har gått den här vägen förut, men vi stannar kvar på vägen. Snön har börjat smälta. Värmen är på väg och vägens grus börjar fläckvis skymta fram här och var. Vårens tid är på väg trots att den hebreiska almanackan i det här sammanhanget inte visar det ännu. Den djupa tjälen på åkern vid sidan av vägen håller på att gå ur. Det finns risk att man fastnar därute. Vi håller oss på vägen och siktar framför oss alla tecken på att uppfyllelsen av Herrens hösthögtider ligger nära. Snart ska himlen öppnas och Herrens förbundsark bli synlig. Snart ska alla som bevarat Guds bud och Yeshuas tro få vila ut i den kommande sabbatsvilan, det sjunde årtusendet!
Bläddrar vidare i den hebreiska almanackan mot hösthögtider-na. Söker efter basunklangshögtiden, Rosh HaShanah, huvudet på året då vi uppfyllda av omvändelse går mot den stora försoningen på försoningsdagen och rakt in i glädjen på lövhyddohögtiden. Den 5 september är det Rosh HaShanah – enligt almanackan. Detta är dagen som har så många namn. Ett av namnen är: ”Den gömda dagen”. Så har den kallats på grund av att man inte på Bibelns tid hade några datorer med astronomiska program. Man visste inte vilken kväll man skulle få syn på nymånen och Rosh HaShanah infaller den första dagen i månaden Tishri. Alltså visste man inte på förhand när den dagen skulle komma. Det var en gömd dag.
Enligt hebreiska almanackan ska då nymånen i år vara synlig på kvällen den 4 september. Om solen inte den dagen gått ned efter månen skulle det kanske varit möjligt att se en liten månskära den kvällen, men det skulle i så fall vara den mer än 1% upplysta månen i nedan från månaden innan! En månskära vänd åt fel håll! Vänd mot mörkret som till slut blir totalt innan nytändningen sker och den första lilla strimman av det tilltagande ljuset blir synligt. Det avtagande ljuset på månen den kväll när nymånadsdagen anges är ett tydligt tecken i skyn på att almanackan har räknat fel! Ska vi bevara Guds bud som de efterlevdes på Yeshuas tid och genom hela Israels tidigare historia, så kommer vi i år att fira Herrens hösthögtider minst två dagar (kanske till och med tre dagar på grund av kort lagtime) senare än vad den hebreiska almanackan anger! Vem har rätt? Gud eller människor?
Föreställningen som framförs alltmer öppet i de messianska kretsar där man valt att följa rabbinernas föreskrifter är, att rab-binerna fått auktoritet av Gud själv att här på jorden leda Guds folk och att vi måste underordna oss denna auktoritet. Man finner bibel-stöd för detta genom att peka på att det var prästerna och leviterna som fick till uppgift att leda folket och att Gud uppmanade folket att lyda dem. Man citerar även gärna Yeshuas ord i Matt 23:2, 3: ”På Moses stol sitter de skriftlärda och fariseerna. Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla.” Detta verkar ju vara i harmoni med tanken att Gud gav sin Torah till sitt folk och att det är de religiösa ledarna som har ansvaret här på jorden för hur den ska efterlevas. Menade Yeshua då verkligen att vi skulle följa rabbi-nerna även när de ledde bort från det som Gud uttalat som sin vilja? Yeshua går vidare och talar om hur de religiösa ledarna på hans tid binder ihop tunga bördor och lägger på människors axlar – något som vi kan se på många håll ännu i dag. Yeshua fortsätter sitt budskap till dessa ledare: ”Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hyck-lare! Ni stänger himmelriket för människor. Själva kommer ni inte in, och dem som försöker komma dit hindrar ni att komma in.” (Matt 23:13) Här får vi veta, att de faktiskt genom sin verksamhet stänger himmelriket för människor. På ett annat ställe säger Yeshua till samma grupp: ”Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull.” (Matt 15:6) Så tragiskt om vi en dag skulle tvingas stå utanför himlens stängda port på grund av att vi ödmjukat oss inför fel auktoritet!
Katolska kyrkan hävdar att de fått auktoritet från Gud att förändra Herrens högtider, att förändra den matsedel som Gud i sin kärlek gett oss människor... och den protestantiska kyrkan böjer sig i vördnad inför denna auktoritet och väljer att fira högtider som Herren inte föreskrivit och de bibliska högtider man ändå valt att fira: Påsk, pingst och det som man kallar för vilodagen, alla ham-nar de mestadels på fel dagar. Rabbinerna har i dag också valt att fira Herrens högtider på dagar som Herren inte föreskrivit! Och vi ser dem genom snökaoset susa förbi utanför vägen i stora bilar. Låt oss hålla oss på vägen! Herren har uppmanat oss att vi måste skilja mellan heligt och oheligt. Han säger till de levitiska prästerna som bär Herrens förbundsark: ”Ni skall skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent. Och ni skall lära Israels barn alla de stad-gar som HERREN har kungjort för dem genom Mose.” (3 Mos 10:10, 11) De har inte mandat att lära ut något annat.
Vi står nu inför påsken och vi ställs inför ännu fler val. Vägen är igensnöad. Var står de gamla staketen? Vem ska vi följa? Vilken auktoritet står högst för oss? Vårt beslut får konsekvenser ända in i pingsten. För länge sedan hade fariseerna och sadduceerna olika uppfattning om när förstlingskärvens högtid under det osyrade brödets högtid skulle firas. Om förstlingskärven som prästen skulle vifta inför Herrens ansikte säger texten: ”Den kärven skall han vifta inför HERRENS ansikte, för att ni skall räknas som välbehag-liga. Dagen efter sabbaten skall prästen vifta den.” (3 Mos 23:11) Dagen efter sabbaten skulle detta ske. Men vilken sabbat? Det finns faktiskt tre olika sabbatsdagar under det osyrade brödets hög-tid. Herren har så oerhört mycket som han i sin längtansfyllda kärlek är angelägen om att undervisa oss om under den här hög-tiden, så han har gett oss ledigt för umgänge med honom i tre hela dagar! Dessa sabbatsdagar är den första och den sjunde dagen i det osyrade brödets högtid och så naturligtvis den vanliga veckosabba-ten. Alltså tre sabbatsdagar under en vecka! Efter vilken av dessa tre sabbatsdager skulle prästen vifta förstlingsskörden av korn på? Fariseerna bestämde sig för att det måste vara sabbaten som inföll på den första dagen i det osyrade brödets högtid som Herren syf-tade på i sitt eviga bud. Förstlingskärven skulle viftas dagen efter den sabbaten, alltså den 16 nisan som kan vara vilken veckodag som helst. Sadduceerna däremot hävdade att det naturligtvis måste vara efter veckosabbaten under det osyrade brödets högtid som förstlingskärven skulle viftas. Diskussionens vågor gick höga på Yeshuas tid. Sadduceerna var de tongivande i templet och efter templets förstörelse blev det därför fariseerna som förde juden-domen vidare och deras uppfattning blev med tiden den allena-rådande. Fariseernas syn på saken blev alltså den som råder bland judafolket än i dag. Dock inte bland karaiterna och inte heller bland dem inom den messianska rörelsen som inte känner sig bundna av rabbinska regler och vars mål är att följa Guds ord efter bästa förstånd och förmåga.
Om vi läser vidare i 3 Mos 23:15, 16 tycks det dock vara tydligt att det är dagen efter veckosabbaten som texten i vers 11 syftar på. ”Sedan skall ni räkna sju hela sabbater från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram viftofferskärven. Femtio dagar skall ni räkna, fram till dagen efter den sjunde sabbaten.” Här ser vi att pingstens datum fastställs genom att räkna 49 dagar, sju fulla veckor, från den dag då man viftade förstlingskärven. Efter dessa 49 dagar skulle man sedan fira pingsten på den femtionde dagen, dagen efter sabbaten. Dagen efter sabbaten på pingst är en söndag! På pingsten finns det nämligen inte någon extra sabbatsdag (förutom själva pingstdagen som ju är dagen som ska fastställas) som man kan ta fel på. Pingsten ska alltså enligt 3 Mos 23 firas på en söndag och räknar vi bakåt sju fulla veckor från den dagen, så måste ju även förstlingsfruktens högtid alltid infalla på en söndag – dagen efter veckosabbaten. Och Gud sade till Israels folk att firandet av både förstlingsfrukten och pingsten ”skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor”. (3 Mos 23:14, 21) Enligt hebreiska kalendern firas dock både förstlingsfruktens högtid och pingsten på alla veckans dagar beroende på vilken veckodag som den 15 nisan infaller!
Vi som brutit upp och följer de levitiska prästerna som bär Her-rens förbundsark och som sätter Guds auktoritet högre än män-niskors följer på avstånd. Vi firar både förstlingsfruktens högtid och pingsten på just ”dagen efter sabbaten” precis som vi förstår att det står i Ordet. Yeshua som är förstlingen som uppstått från de döda, han uppstod på just dagen efter veckosabbaten – dagen då förstlingskärven skulle viftas inför Herren för att folket skulle ”räknas som välbehagliga”. (3 Mos 23:11) Vi lyfter upp Yeshua och klär oss i hans rättfärdighet och räknas på grund av hans gär-ningar som välbehagliga. Yeshua Messias står i centrum för allt vårt firande!
Yeshua är vår överstepräst. Han går framför oss med Herrens förbundsark genom hela Torahn och sedan genom hela Bibeln. Vi följer efter, men inte längre på avstånd. Vi är nära vår Frälsare var-je ögonblick. Vi litar på att han visar oss var den rätta vägen går. Vi följer efter, riktigt nära, för han har gått den här vägen före oss!
”Och Anden och bruden säger: ’Kom!’ Och den som hör det må säga:’Kom!’ Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet... Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok. Han som betygar detta säger: ’Ja, jag kommer snart.’ Amen, kom, Her-re Jesus [Yeshua]! ” (Upp 22:17-20)
Linnéa Sundvall
Föreningen Shabbat Shalom